mysexinthecity

Jag håller verkligen på att utveckla känslor för Artisten. Jag kommer ständigt på mig själv tänkandes på honom. Jag pratar gärna om honom hela tiden. Det har jag till och med insett själv. Jag analyserar gärna allt som sägs och jag läser gärna smsen från honom om och om igen. Många gånger, exempelvis då jag får en stund för mig själv på tunnelbanan, så kommer jag på mig själv tänkandes på om jag kan hitta några fel och brister hos honom. Nästan så att jag vill det. Och varför? Ja... hela mitt sätt att hantera den här situationen (då jag inte precis pratat med honom och fått bekräftelse) tyder på att jag (hör och häpna) är grymt osäker på om jag vågar släppa någon inpå mig. Han får mig att bli nervös. Kanske för att jag inte har någon som helst kontroll över situationen eftersom mina känslor bombartat bara växer. Jag är grymt rädd att bli bränd och sårad. Det var inge länge sedan Mr X brände djupa sår i mig och fick mig att "tappa ansiktet". Det hatar jag honom för, eftersom jag nu får lida för det trots att jag inte alls vill eller kanske behöver det. Jag vill att hela den här känslobiten för Artisten ska kännas underbar. Jag vill bara kunna tänka "gud så härligt att han kan få mig att känna såhär". Och jo, så tänker jag men det är även i samband med att jag är  nervös och förvirrad eftersom jag är så grymt rädd för att bli besviken. Men jag antar att jag ska släppa det här och åter igen försöka intala mig själv att gå på magkänslan som faktiskt är riktigt bra.

Men samtidigt... vill jag verkligen vara såhär förtjust i Artisten? Om jag tycker så som jag gör om honom redan nu, hur kommer det då inte kännas om vi träffas äääännu mer? Han är trots allt en offentlig person... Nej jag har då ingen aning vilket ni märker. Jag måste brainstorma lite för mig själv ett tag!

Jag har så snuskigt svårt att få hans underbara leende ur mitt huvud!!!